Lördag kväll: v1

Ja, vi flyttade ju in i Björkliden precis innan jul (vilken planering!!!) och jag kunde hela tiden skylla på det, när det var något jag inte hade gjort, bakat t ex. Ganska bekvämt.

Tack vare detta tyckte Annica (våran mellandotter) att vi allihop kunde fira jul hos dem.

Ännu bekvämare. Den yngsta dottern Carina betonade att detta var en engångsföreteelse, för jul ska firas hos mamma och pappa. (Hon är 30 år).

Lillemor (äldsta dottern) och Jonas tyckte också att det var skönt att komma ifrån packlådorna några timmar. Det blev en mysig julafton.

William och Robin hjälper tomten med klapparna. 

Pappa Jonas med en sovande Josefine

Idag har vi tagit lite ledigt. Våra ungdomar åkte skridskor på en tillfrusen jöl en bit bort härifrån och ville att vi också skulle komma dit. Vi kom dit lagom till korvgrillningen. De lurade på mig ett par skridskor, jag som inte har åkt skridskor på åratal.

Irene på hal is

Nåja, efter en stund så gick det faktiskt riktigt skapligt. Men, vad man lägger av sig. Jag som kunde göra piruetter tidigare. De blev bara halvdana, men kul var det i alla fall.
Jag släppte lös Pepsi på isen, när vi kom dit. Gode tid, vad hon sprang.

Pepsi på hal is.

Robin och William hade jätteroligt åt henne för hon sprang tvärs över "sjön" och sladdade i snön på andra sidan, sedan likadant åt andra hållet och så höll hon på. Det var två schnauzrar som också ville springa, men jag var rädd att de skulle bryta benen av varandra, så det blev inget med det. De har varit med mig och kört in ved tidigare idag, så de har fått sitt roliga innan.

Ungdomarna hade gjort upp eld mitt på den lilla skogsvägen, som går förbi skridskoisen (det går att åka runt, så vi var inte i vägen för någon) och där stod vi och grillade korv.

Emma och Carina bjöd på grillade körvar med bröd

Många körvar blev det

Janne hade tagit med sig några öl och en cider och Annica hade saft med sig, så det fanns något till alla.
Nu syns inga hundar till, de är trötta efter den annorlunda promenaden och har gått och lagt sig.

Lördag kväll: v2

Nu väntar vi med spänning på att Kenzo återigen ska bli far. I mitten på denna månaden ska Smilla ( KORAD LP1 SPH1 Elestorps Amfora Veronica) bli mamma till minst fyra småttingar. Han har fått väldigt fina valpar tidigare, så det förväntar vi oss nu också. Denna kullen tror jag mycket på eftersom Kenzo och Smilla är så lika varandra i kroppen och båda har ju ett väldigt gott psyke och båda är bra på att "jobba".

Vi har inte tränat så mycket i vinter tack vare att vi håller på och bygger ut huset vi flyttade till. Vi bor som sagt var tillsammans med en massa kartonger, men i köket är det kartongfritt. Där brukar vi "klicka" lite på kvällarna. Igår klickade vi för fotposition. Den som är snabbast, men i sin iver slarvig är Pepsi. Hon har så bråttom att hon hoppar och studsar och för det mesta står på två ben innan hon hamnar i rätt position, men i slutet på arbetspasset hade hon förstått att klicket kommer inte förrän hon gör ingången ordentligt. Idag klickade jag för att stå still. Den som tvärstannar snabbast är förstås Pepsi. Man kan tro att det är bordercollie i henne. Jag är inte van vid det, men Zenna är ganska snabb hon också. Jag ska inte klaga på Kenzo heller, trots att jag har gjort en massa nybörjarfel på honom, så tränar vi ju för elit nu. Han älskar verkligen att jobba och det gör alla tre.

Idag när jag kom hem från jobbet, ganska sent, så hade hundarna verkligen längtat efter mig. Jag hörde en symfoni av olika röster. Alla tre ylade. Till och med Pepsi ylade. De stora har tydligen lärt henne att man ska göra det när matte kommer hem. Jag förstår inte att Janne står ut, men han tycker nog att det är ganska kul och låter dom hållas. Se´n ska det hälsas, och då försöker Kenzo hålla undan de andra och tror att han har ensamrätt på matte. Efter lite tillsägnig, så får de andra på nåder hälsa.

Vårat nya lilla barnbarn Josefin var här och hälsade på härom kvällen (naturligtvis hennes mamma och pappa också) och det var spännande tyckte hundarna, men efter att ha fått nosa på henne ett par gånger var, så var det inte så spännande längre. De var väldigt försiktiga med henne och hon bryr sig inte om att hon blir lite pussad på och inte bryr hon sig heller om ifall någon av dem skäller. hon hörde nog "sin egen" hund genom magen. De har en Leonberger, som lystrar till namnet Semla.
 

Nu ska vi ha lite gott att äta o dricka och koppla av en stund framför tv:n med en bra film. Det fortsatta byggjobbet får nu vänta tills i morgon.

Fredag kväll: v3

Hej o hå, vad hundarna hade kul för en stund se´n. Det började med att Pepsi fick spel och for runt. Hon sprang mot Kenzo, vände och hoppade upp på en stol, snurrade runt på stolen och ner igen till Kenzo och fick igång honom. Han lekmorrade åt henne och hon åt honom. Se´n låtsades Kenzo ta stryptag på Pepsi och naturligtvis gjorde hon likadant mot honom. Ni kan tänka er hur det såg ut. Det såg mera ut som ett litet bett mot halsen. Vi låg dubbelvikta av skratt. Zenna tyckte att nu fick det vara nog. Hon försökte gå emellan. Hon brukar göra det ibland när hon tycker att det går för vilt till.

Va! Vem är busig? Jag? Nä jag bara retas lite.

Tre vovar kollar att husse gör det han ska